Det är inte lätt när det är svårt.

Nu sitter jag i klistret, så här på fredagskvällen.

Jag har nämligen fått ett lärarjobb. Oh happy day, tänker ni, men riktigt så enkelt är det inte.

FYI: Det är brist på lärarjobb. Stor brist, om man nu inte är förskollärare eller har naturämnen. Min kombination exempelvis, svenska och historia, är ganska rökt just nu. Lägg till att jag dessutom råkar ta examen i mitten av ett läsår = ännu färre lediga tjänster.

Det jag fått är en tjänst på ett gymnasium med gott rykte i Stockholms innerstad och jag hade inte tvekat att tacka ja för en sekund, om det inte vore för att det är ett vikariat på bara två månader. Samtidigt har jag sökt en tjänst på ett annat gymnasium, och gått vidare i processen. Nu väntar jag på svar därifrån, vilket ska komma inom 1-2 veckor. Jag vill hellre ha det senare, eftersom det är en tjänst som (minst) löper terminen ut. 

Dilemmat är att rektorn för vikariatet vill ha svar av mig redan på MÅNDAG. Alltså innan jag får veta om jag får tjänsten på den andra skolan. Jag ringde rektorn på den andra skolan i dag och sade som det var, att jag blivit erbjuden en tjänst men hellre vill ha den hos dem, men han kunde inte lämna några besked ännu. Jag tror dock jag har en ganska bra chans där också, det känns så.

Om jag tackar ja till vikariatet betyder det att jag går miste om den andra tjänsten, som det i och för sig är långtifrån självklart att jag får. Tackar jag nej till vikariatet finns risken att jag står utan lärarjobb i januari.

HUR SKULLE JAN BJÖRKLUND HA GJORT, TROR NI?

Kloka tankar kring detta mottages tacksamt.